Vardagsrummet får ny skrud

Ränndalarna mellan taket och takkupan över trapphuset var felkonstruerade och inte underhållna så vattnet från dessa gick rakt ner i huset istället för att vattnet leddes bort. Värst var detta på sidan ovanför köket men även på andra sidan hade det läckt in en hel del vatten in till kattvinden och en del av detta hade gått vidare ner till vardagsrummet. Innertaket trätexskivor därunder var när vi fick Frambo missfärgat och linoleummattan skadad.

Bland det första vi gjorde för att kunna få lite värme i huset var att beställa en luftvärmeväxlare. På grund av missfärgningen i taket och eftersom jag tänkte att den bästa platsen för luftvärmeväxlaren var på väggen mot långsidan närmast köket högst upp mot taket så rev jag ner en bit av innertaket inför att installatören skulle komma.

Under, eller kanske rättare ovanför, trätexsskivorna fanns det vävspända innertak som finns angiven i byggnadsbeskrivningen som återfinns i ”Nossebrobanan”: ”I bostadsrummen dubbelröras och rappas väggar samt takspännes med väf, varpå limfärgstrykning och tapetsering”. Att ta bort trätexskivorna var omöjligt att göra utan att förstöra vävspänningen.

Under vävspänningen var taket omålat och klätt med pärlspont. Det syntes också att det aldrig varit meningen att detta tak skulle synas för brädorna var tydligt av sämre kvalitet; korta med kvisthål bitvis ganska slarvigt tillkapat och lagt.

Som en liten passus kan vi här också passa på att påpekas att själva konstruktionen av vävspänningen var gjort enligt följande:

Först har breda våder av juteväv spikats upp. Där efter har papp limmats på juteväven och sedan har pappen målats med limfärg. Av de ymniga färgflagorna och dammet att döma bestod limfärgen förutom av lim också av krita.

När installatören väl kom med luftvärmeväxlaren visade det sig att den bästa platsen för inneraggregaten inte alls var där jag tänkt utan på kortsidan nära hörnet, för därifrån blev spridningen av luften i huset bäst. Dessutom skulle aggregatet inte sitta upp mot taket utan ca 50cm ner så hela rivningen jag gjort var i onödan… i alla fall för installationen av luftvärmefläkten.  

Hade jag inte rivigt den där delen av taket så hade vi kunnat fundera på om alternativet att låta det sitta kvar hade varit rimligt. Fuktfläckar är ju inte så kul men det går att måla över. Och kanske hade vi kunnat konstatera att taket i övrigt var helt ok utan att först riva det – för det var det nämligen vilket blev tydligt efter rivningen. Men det är tveksamt om det hade blivit bra… Men framförallt blir det bara spekulationer eftersom gjort är gjort så nu var det bara en tidsfråga innan resten av taket också skulle rivas.

Tapeten i rummet var inte så kul och att vi skulle tapetsera om blev nog också klart ganska tidigt i planeringen.
Vad vi skulle göra åt golvet har däremot varit en längre process att komma fram till. Under linoleummattan fanns ett trägolv/undergolv i gott skick rent tekniskt. Men däremot hade det en hel del fläckar här också där samt missfärgningar under radiatorn i hörnet som sannolikt berodde på vattenläckage från densamma. Vi har funderat både på att lägga ny linoleum och att måla på olika sätt. Tanken på linoleummattor valdes bort relativt fort eftersom vanliga moderna dito är osnygga samt opassande för huset, eftersom sådana som fanns i huset inte finns att köpa och eftersom nytillverkade efter äldre modell är så fruktansvärt dyra. Att måla har jag hela tiden tänkt är en bra lösning, även om jag tänkt att det kunde räcka bra med att bara såpskura. Men Sofia vill gärna att vi fernissa golvet med en fernissa bruten i en mörkare brun ton.

När räddningstjänsten var på besök under hösten 2021 för att godkänna kökskamin och skorsten så konstaterade inspektören att det troligen, som vi också misstänkt, sitter en masonitskiva över skorstensstocken. Så får det inte vara så att dem måste bort blev den inte så långsökta slutsatsen.

Under vistelsen i huset undre jullovet 21-22 diskuterade vi vilka projekt vi ville ha gjort under våren och valet föll bland annat på att göra iordning vardagsrummet. Innan vi åkte hem tömde vi därför rummet på mer eller mindre allt.

Under januari-februari började vi titta på tapeter och hittade efter lite letande ett företag som säljer originaltapeter och där på hemsidan hittade vi en som vi tyckte såg precis ut som den tapet som vi då trodde var den ursprungliga, eftersom den satt innerst på rappningen. Alltså köpte vi alla de tio rullar som fanns och tänkte och hoppades att det skulle räcka till att täcka hela rummet.

Vi bestämde att jag skulle åka ner under påsken och fixa rummet. Jag skulle vara där från onsdag kväll till måndag eftermiddag så jag tänkte faktiskt att jag skulle hinna mer eller mindre klart. Men riktigt så blev det inte…

På onsdag kväll tömde jag rummet på de få saker som fanns kvar samt förberedde lite annat.

På skärtorsdagen lossade jag elkablar så att det skulle gå att riva tak och lister utan att skada kablarna. Där efter passade jag på att fixa till dörren mellan kök och vardagsrum och dörren mellan kök och hall på så sätt att jag helt frankt sågade av några millimeter uppe och nere samt skrapade färgen runt om så att det sedan gick att stänga dörrarna helt. Detta just nu främst för att inte damm från rummet skulle sprida sig mer än nödvändigt till köket men också så klart för att det är kul att kunna stänga dörrar och dessutom blev det lite mindre dragit från hall till kök och eftersom jag skulle sova i köket så var det en bra sak. Fram mot eftermiddagens sen började jag riva taket och samtidigt också tapeten.

Jag avslutade dagsverket med att hedra jesu korsfästelse i förskott genom att kliva på en spik som satt i en av trätexskivorna som jag dragit ner. Inte kul och fullständigt idiotiskt. Eftersom det inte är nå’ vidare å trampa på spik är jag noga med att alltid direkt dra ut alla spikar ur plank och annat som jag river. I detta fallet skulle jag ”bara” göra ”något annat viktigt” först, jag minns inte ens vad det var, å sen skulle jag dra ut spikarna. Men på den korta korta stunden han jag glömma bort skivan med spik som låg och väntade på mig där på golvet…

Med jesu i åminnelse fortsatte jag sen på långfredagen med ett långt arbetspass med fortsatt rivning av tak, lister och tapeter. Fyra lager tapeter hade väggen och under två av lagren fanns dessutom tidningar där jag också kunde hittade datum! Den yttersta tapeten var uppsatt 1978. Den innersta 1950! Alltså kunde inte denna vara originaltapet från 1916 utan tidigare tapeter måste ha tagits bort ner till rappningen. Jag tänkte att det sannolikt måste gjort då SJ tagit över och man moderniserade hela kåken.

Att vi trodde att den tapet vi köpt var från 10-20-talet berodde på dels på att den satt innerst mot rappningen och dels eftersom vi hittade den under ”20-talstapeter” på hemsidan. Innan jag åkte ner så hade jag lagt ut en lite fråga i facebook-gruppen ”Gamla tapeter” för att fråga om det fanns något särskilt man bör tänkta på när man tapetserar med gamla tapeter. En kvinna skrev då att hon trodde att tapeten vi köpt var 40-50-tal på grund av utseendet. Och det skulle visa sig att hon hade helt rätt!

När jag på onsdagskvällen jämförde tapeterna blev det tydligt att de inte var identiska utan bara snarlika. Verkligen samma stil och design med en ljus botten, små bilder av hus och annat i vitt och sedan ganska färgstarka små blommor ovanpå. Men inte samma vita bilder och inte samma blommor. Samtidigt konstaterade jag även att de tio rullarna inte räcka till att täcka väggarna. Rullarna var 6,5 meter långa vilket skulle räcka till två våder per rulle utan mönsterpassning vilket var cirka 3 rullar färre än vad som behövdes… Så den tapeten får vi sätta upp på övervåningen istället – och värre öden kan man ju drabbas av.

Innan långfredagen var slut bjöd rummet på en glad överraskning! Som sagt så var tapeten innerst mor rappningen den som jag nu tack vara tidningarna under visste satts upp på 50-talet.

När turen nu äntligen kom till att det var dags att riva ner masonitskivan mot skorstensstocken fanns där tre lager tapet till! Av någon anledning hade man inte tagit bort dessa tapeter utan istället valt att sätta upp en masonitskiva ovanpå. Den yttre och den innersta av dessa tre gamla tapeter hade också de tidningspapper under och även där lyckades jag hittar datum, den yttre var från 1944 och den innersta från 1918.

Det sistnämnde ger oss dock en gåta som vi nog inte kommer att kunna hitta svaret på: Eftersom tidningarna innerst mot skorstensstocken är från 1918 måste det betyda att rummet antingen inte tapetserats förrän 1918 för första gången eller att man tapetserat om redan två år efter banan togs i bruk. Det senare alternativet känns mer långsökt än det första tänker jag. Vore ju mycket märkligt om man efter redan två år gjorde sig omaket och råd att riva ner en nästan ny tapet och sedan tapetsera om. Så jag röstar för att rummet var otapetserat de första två åren men även det känns som ett konstigt alternativt. Så vitt jag förstår togs Frambo station i bruk samtidigt med övriga stationer i februari 1916 då banan öppnades och det innebar att stationsföreståndaren bosatt sig i huset och rimligen också att rummet inreddes. Så klart kan man tapetsera(om) lite när som men visst är det rimligare att tänka att tapetseringen borde gjorts innan huset togs i bruk. Men som sagt, svar på den frågan kommer vi nog inte få.

Trots detta smolk i vår tapetarkeologi-bägare får vi vara glada för allt som faktiskt kommit fram! Rummet har mellan 1918 och 1978 tapetserats med 7 olika tapeter: den första 1918, den tredje 1944, den fjärde 1950 – vilket också ger oss årtal för när SJ gjorde moderniseringarna i huset – och den sjunde 1978.
För oss talmystiker är ju detta dessutom en händelse som ser ut som en tanke i och med att 1978 också råkar vara mitt födelseår… men förutom de mer mystiska aspekterna av detta ”sammanträffande” så säger detta oss troligen en del om när övriga moderniseringar är gjorda. De nya fönstren i vardagsrummet sattes rimligen in i samma veva som man tapetserade om och kanske kan vi också drista oss till att tro att övriga åtgärder – nya fönster i köket, ombyggnaden av köksentrén och den nya panelen på baksidan – gjordes runt där i slutat på 70-talet?

Resten av helgen hann jag med att slipa, spackla, spackla en gång till och åter igen slipa väggarna samt att måla taket och skorstensstocken två gånger. Dessutom var jag förbi sågen och hämtade golvsocklar och virke till dörrarna och sågade upp detta i hanterbara längder. Sen var det slut för denna gång.

Eftersom vi nu inte hade någon tapet att tapetsera med fick vi ta ett nytt varv i tapetbutikerna på nätet. Tidigare hade vi tänkt att det nog skulle bli någon av de tapeter efter gamla förlagor som säljs under namnet ”Mormors tid” och nu bestämde vi oss för en av dessa fast en av de ljusare varianterna.

Efter ett par veckor kunde jag åka ner igen och fortsätta arbetet.

För att framtida renoverare också ska få möjlighet att hitta årtal så tapetserade jag upp en del tidningar på de rappade ytorna, vilket också behövdes för att få tapeten att fästa. Och för att jämna ut de ojämna och trasiga ytorna i rappningen upp mot taket och i ett para av hörnen tapetserade jag först med skyddspapp. Där efter kunde själva tapetseringen påbörjas och det tog en herrans tid tack vara mönsterpassning, hörn, långa våder, specialare över dörrar och runt fönster och luftvärmeväxlaren, kort sagt helt normala tapetproblem som dock är lite knepiga särskilt när man inte tapetserar så ofta. Men fint blev det.

Över Kristihimmel var det sen Sofias tur att ta över stafettpinnen. Hon målade taket ytterligare en gång, tvättade och målade golvsocklar och foder runt fönster och dörrar samt fernissade golvet i den där mörkbruna nyansen hon tänkt skulle bli bra, vilket det också verkligen blev!

Ett par dagar fick hon sällskap av sin pappa och de möblerade tillbaka samt satte upp nya fönsterbrädor, gardinstänger och gardiner.

Det enda som nu återstår är taklister som ska målas och sättas upp sen är rummet klart.