Tegel, tegel på taket där, sig mig om du värd att bevara är…

En räkneövning
Hur många tegelpannor finns det i Sverige?
Ja, vem vet… Men ”många” kan vi nog ändå våga oss på att säga att det är.
Rent principiellt borde det gå att ta reda på, om inte annat genom att helt enkelt räkna.
Men om det är praktiskt genomförbart är mer tveksamt. Om man ändå fick för sig att försöka skulle man först behöva ta ställning till diverse avgränsningsproblem så som till exempel om man ”bara” ska räkan sådana pannor som ligger på ett tak eller om man inkludera alla andra som ligger i högar bakom uthus med mera, samt var gränsen går för om en panna som är lite trasig ska räknas eller inte.

Ett mindre exakt men långt mer hanterbart sätt att skaffa sig en uppfattning av hur många tegelpannor det finns är att göra en uppskattning. För att denna uppskattning ska bli någorlunda korrekt måste man sannolikt lägga lite tid på att ta fram en del fakta som uppskattningen kan utgå från. Jag tänker här på sådana saker som hur många tegelpannor det i snitt går på en kvadratmeter tak samt hur många kvadratmeter tak det finns i Sverige och hur många av dessa som är beklädda med tegel. 

Poängen med spekulationerna ovan är inte att vi här ska försöka oss på någon utflykt i denna den högre skolas matematik. Utan poängen var att leda in tankarna på antal och att detta antal förvisso är stort men dock inte oändligt.

En delmängd av detta stora antal utgörs av tegelpannor som är tillverkade i Sverige. Även om antalet svensktillverkade pannor också rimligen är ”många” så är de färre än det totala antalet och dessutom är de, om inte av andra orsaker så på grund av termodynamikens andra huvudsats, dömda att bara blir färre och färre med tiden. De redan producerade pannorna kan rimligen inte bli fler… och nya svensktillverkade är i jämförelse med tidigare inte många eftersom det idag bara finns en kvarvarande producent av taktegel i Sverige, nämligen Vittinge i Uppland.

Kort historieskrivning över den brända lerans första 30.000 år
I nuvarande Tjeckien har man hittat några av de äldsta lämningarna av bränd lera i Europa. Dessa är cirka trettiotusen år gamla och består av små lerfigurer som tycks ha tillverkas i syfte att de skulle kastas in i elden där de sedan sprängdes av värmen. Varför man gjorde så kan forskarna bara gissa men två av hypoteserna är att det antingen bara var en sorts ”partytrick” alternativt att detta var en del i någon typ av ritual, religiös eller annan. Hur det än är så var det så att dessa figurer inte var brända när de kastades in i elden utan bara delvis torkade. Detta gjorde att vattnet som fanns kvar i dem snabbt värmdes upp och utvidgades så att figurerna sprängdes. Bitarna av figuren blev där efter brända, av bara farten, och har därför sparats till eftervärlden.

De första lämningarna av bränd lera i form av keramik av brukskaraktär, så som skålar och bägare, är ungefär tjugotusen år gamla.

Hur länge människor använt lera för att tillverka väggar i hus kan forskarna inte säga eftersom obränd lera med tiden löses upp och försvinner, även om den under rätt förhållande kan hålla länge. Låter man lera torka i solen blir den hård och kan användas på samma sätt som tegel. Men även om det blir hållbart blir torkad lera aldrig så hållbar som bränd. Torkade lerstenar kallas råsten, lersten eller adobe och kan beläggas till åtminstone för tolv tusen år sedan i Egypten. De äldsta lämningarna av bränt tegel är runt tretusen åttahundra år gamla och de äldsta takteglet, som hittats i Kina, är cirka tre tusen år gammalt.

Till norden kom takteglet på 1100-talet och då i första hand till kloster och kyrkor. Taktegel var länge ett exklusivt material och de vanliga taktäckningsmaterialen bland bönderna och befolkningen i stort var trä (spån eller brädor), torv eller vass.

Den första typen av tegelpannor var så kallat fjälltegel, vilket är fjällformade rektanglar som till form och funktion har stor likhet med takspån eller takskiffer. En annan äldre typ av taktegel är så kallat munk- och nunne-tegel vilket kan liknas vid halverade rör som läggs var annan upp och var annan ned. Sådant tegel kan man fortfarande se på gamla tak vid medelhavet.

Från 1600-talet började tegeltak förekomma även på folkliga byggnader men då med tegel importerat från Holland och Nordtyskland. Först under 1700- men framförallt 1800-talet kom en inhemsk produktion fart.

1924 publiceras den statliga utredningen Den svenska tegelindustrins utveckling 1881-1913 – Med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före första världskriget som är skriven av Bertil Ohlin. I denna får man veta mycket om den svenska tegelindustrin och dess utveckling och det görs jämförelser med Danmark och Tyskland. Här får vi också veta att det i Sverige runt år 1900 fanns cirka 500 tegelbruk och att det vid dessa arbetade ungefär 11.000 personer samt att detta 1913 sjunkit till runt 360 respektive 10.000.

De produkter som tas upp i utredningen är murtegel, taktegel, dräneringsrör, kakel och klinker samt även eldstäder, ugnar och trottoarsten (men inte porslinsprodukter eftersom denna tillverkning inte behandlas av utredningen). Av dessa produkter är runt 80 procent murtegel.

Hur mycket taktegel som genom tiderna har tillverkats i Sverige är nog svårt att få fram rimliga siffror på men vi kan i alla fall konstatera att under 1900-talet lades tegelbruk efter tegelbruk ned. Det skedde en viss nedgång redan under det tidiga 1900-talet men den stora ”tegelbruksdöden” skedde från och med 1960-talet och berodde bland annat på att man inom byggindustrin då i stor skala övergick till att bygga hus i betong istället för mura med tegel. Och som vi redan konstaterat så finns det idag alltså bara en producent av taktegel kvar i Sverige.

Detta gör att svensktillverkat tegel, även om det finns massor, är en resurs som obönhörligen kommer att krympa. Att vårda och bevara våra gamla tegelpannor är alltså att bevara ett svenska kulturarv som långsamt försvinner för varje gammal panna som i onödan slängs i en container.

Hur länge håller en tegelpanna? Eller: Varför man inte ska lita på allt vad folk säger
Att man kan veta att lera har bränts till keramik och tegel beror så klart på att man hittat och kunnat åldersbestämma så väl byggnader av tegel liksom andra keramiska föremål. Tänk till exempel på romerska amforor eller alla hus och annat som man grävt fram i Pompeji. Inte för inte räknas murade byggnader till kategorin stenhus, även om ”stenen” i detta fall är tillverkad av människan. Men helt osökt är det inte i och med att lera består av nermalt berg. Bränd lera håller alltså länge, även begravd i jorden. Och nog får man säga att den också är formstabil så länge den inte går sönder i bitar, vilka då också i och för sig behåller sin lokala form även om den övergripande formen, av till exempel en kruka, har gått sönder…

Det var därför med stigande förvåning som jag hör killen från takfirman som är på besök för att bedöma arbetet och ta fram offert säga att det nog ändå är bäst att byta våra befintliga tegelpannor mot nya för ”… Man ser ju att dom är slut. Pannorna har liksom plattat ut sig i och med att de legat så länge.” Detta säger han som svar på att jag just sagt att vi tänkt att vi vill att de befintliga pannorna läggs tillbaka efter att taksponten lagats och man lagt ny papp och spikat läkt.

Pannorna har förvisso en tämligen försiktigt markerad s-form men att de med tiden sjunkit ihop och ”plattat ut sig” kan man nog lugnt säga är uteslutet… Kanske säger det sig självt att vi inte antog den firmans offert?! Faktum är att vi i slutändan inte tog hjälp av någon takfirma för att fixa taket. Istället gjorde vi en deal med en lokal byggfirma att hyra byggnadsställning på lång tid av dem för att själva kunna göra det mesta av arbetet. Byggnadsställningen som de satte upp runt huset var bred nog att rymma högar av tegelpannor så att vi slapp ta dem ända ned till marken och sedan upp igen.

När ställningen väl var på plats plockade vi ned alla pannor och borstade av dem med rotborste och i vissa fall stålborste samt sorterade bort de som trasiga.
Arbetet med att laga takspont och lägga ny papp å läkt beskrivs närmare i ett annat inlägg så vi hoppar över de detaljerna här, men senare när taksponten lagats där den var trasig på grund av inträngande vatten samt att ny papp och läkt var på plats återlade vi de gamla pannorna samt kompletterade med pannor som vi tog från uthuset.

Men varför valde vi då att återlägga de befintliga pannorna trots att killen från takfirman ”förklarat” att de var ”slut”?

Halvt på skämt å halvt på allvar kan man säga att bränd lera, tegel och keramik, håller till dess att det går sönder… Men hur länge är då det? För att inte fördjupa oss för mycket i de tekniska aspekterna så kan man förenklat säga att hållbarheten beror på lerans kvalitet, vilken teknik som använt när föremålet tillverkats samt på temperaturen vi bränningen.
Vissa leror innehåller föroreningar som till exempel svavelkis. Förr i tiden användes inte dessa leror till tegel eftersom de kunde ge saltutsöndringar som skadar murbruk och puts. Men vid 1800-talets slut började man ändå använda dessa leror i och med att efterfrågan på tegel växte så kraftigt. Vidare är handslaget tegel ofta mer kompakt än maskinellt producerat tegel vilket ger ett mer hållfast resultat. Och vid högre temperaturer blir leran mer hållbar än vid lägre. Förutom dessa faktorer påverkar så klart även väder och vind och annat som materialet utsätts för hur länge det håller. 

Det är alltså vid varje given tidpunkt svårt att på rak arm säga hur länge en viss tegelpanna kommer att hålla. Men genom att undersöka pannans skick och sortera ut sådana som har färska sprickor, frostsprängningar eller andra defekter kan man ändå vara relativt säker på att de pannor som är hela kommer att hålla många år till. Kanske inte alla men de flesta. Så varför ”laga något som inte är trasigt”, varför slänga något som är helt och fyller sin funktion?

Apropå att bedöma och sortera sitt tegel:
En skrift som jag tyckt varit mycket behjälplig och som jag rekommenderar är Tegeltak – Återanvändning och återläggning av Frida Sewén (Göteborgs universitet/Hantverkslaboratoriet 2017). Där beskriver Sewén noga, med både text och bild, hur man kan bedöma olika skador och slitage för att avgöra om pannan kan användas eller inte.

Sedan vi la om taket augusti 2021 har vi, när detta skrivs augusti 2022, bytt ut tre pannor som spruckit och som då uppenbarligen var sämre än de såg ut, samt en panna som ramlade ner när jag spikade in utstickande spik på insidan av taksponten inne i kattvinden.

När vi tog ner teglet och sorterade det upptäckte vi att det lustigt nog faktiskt fanns fyra olika typer av tegel på taket: två varianter av handslaget tvåkupit tegel, tvåkupit strängpressat samt trekupigt strängpressat…

Den mest förekommande varianten var det tvåkupiga stängpressade, de trekupiga var bara fyra-fem stycken och de tvåkupiga handslagna utgjorde kanske uppskattningsvis fem procent av det totala antalet.

Förutom de skadade och trasiga pannorna sorterade vi bort alla förutom de strängpressade tvåkupiga eftersom de var flest och eftersom det låg samma sort på uthuset som vi alltså kunde använda att komplettera med.

Nabbensberg in memorian
Under helgen i september 2020 då vi tog ned allt tegel hade vi en kompis med oss som hjälpte till. Bakom nämnda uthus hittade han fler av de handslagna tvåkupiga teglet. Dessa pannor låg i slänten ner mot diket mellan vår tomt och åkern samt var mer eller mindre täckta av jord, nästan som om någon täckt över dem. Men vi tro att det nog bara bildats jord av alla löv med mera som samlats där, sedan i alla fall 90-talet.

De handslagna pannorna var som sagt av två varianter, den ena lite mindre än den andra. Den större varianten är den enda av de fyra sorterna som har tillverkningsplats angivet, nämligen Nabbensberg. 

Vid Nabbensberg, som ligger utanför Vänersborg, har man tillverkat tegel sedan någon gång på 1700-talet. Nabbensbergs herrgård uppfördes 1764 och man anlade någon gång under 1700-talet ett bruk för gårdens behov. Jag har inte hittat så mycket information om bruket men vad jag förstår så uppfördes den senaste i raden av fabriksbyggnader i början av 1900-talet. 1906 ombildades bruket till aktiebolag och fabriksbyggnaderna uppfördes troligen i anslutning till detta. I Vänersborgsområdet har det funnits i alla fall tre tegelbruk, vilka alla tre dessutom låg i närheten av varandra: Tenggrenstorps, Fridhems och Nabbensbergs bruk. De fabriksbyggnaderna som byggdes under början av 1900-talet var alla tre uppförda av byggmästare E. G. Svensson och Fridhems bruk uppfördes 1907 så jag antar att de andra två uppfördes i närtid.

                                                        Nabbensbergs tegelbruk. Bild lånad från digitalt museum: 
                                   https://digitaltmuseum.se/021017038444/vanersborg-nabbensbergs-tegelbruk

Tenggrenstorps produktion lades ned 1959 och 1967 skedde detsamma för Fridhems och Nabbensbergs. Under vårvintern 1972 revs hela Nabbensberg, fabriken och andra byggnader liksom skorstenar och allt. På platsen där fabriksbyggnaderna stod finns idag ett hotell i form av en mindre charmig fyrkantig betong-låda som ser ut att vara uppfört just på 70-talet. I området runtom har det mer nyligen uppförts ett större bostadsområde med flerfamiljshus med mera.

Utifrån mina mer eller mindre kvalificerade gissningar rörande när sådant som omläggning av tak har skett tidigare samt utifrån det faktum att teglet från Nabbensberg är handslaget medan det vi la tillbaka är strängpressat så gissar jag att pannorna från Nabbensberg är det tegel som ursprungligen legat på vårt tak. När man sedan la om taket någon gång, kanske 1950, så bytte man tegel men behåll det gamla på tomten. Senare så har man använt sig av detta och kompletterat med dessa pannor vid behov, även om det förvisso inte hade samma storlek som det nya…

Men varför i all sin dar ska man då spara på gammalt tegel?
Jag tror inte att jag överdriver om jag påstår att synen på gammalt tegel skiljer sig år markant beroende på vem man frågar… Sannolikt finns de som anser att gammalt tegel är fult. Och precis som takfirman som var på besök hos oss finns det säkert många som tycker att det är opraktiskt och dumt att lägga på gammalt tegel på en kåk om man nu ändå är i farten och lägger om. Varför de tycker så kan säkert ha flera olika orsaker men jag håller för troligt att det förvisso kan handla om okunskap men att det mer sannolikt handlar om att man vill förenkla processen genom att helt enkelt slänga det gamla plus att man på så vis också får anledning att sälja på husägaren nya pannor.

Eller som takfirman som inte fick jobbet hos oss förklarade: ”Det är enklare och därmed billigare att bara slänga ner alla gamla pannor i en container och sen tar vi dit nya pannor, lyfter upp dem med kran i högar och lägger ut dem”.
Och visst är det så att det tar tid och därför kostar pengar att istället plocka ner de befintliga, gå igenom, sortera och kanske sopa av och sen komplettera för att sedan lägga tillbaka. Men att slänga ner de gamla tar också tid, om än kanske mindre, och att köpa nya pannor är inte gratis.
Vad som kostar mest på totalen är svårt att säga generellt och jag har inte kunskap nog att bedöma detta. Men takfirman Hedenstedt AB i Trosa som bara arbetar med gammalt tegel har på sin hemsida ett par räkneexempel. De menar att det tar ungefär en till två gånger så lång tid att ta ned och sortera det degel som ligger på taket som det tar att bara plocka ner det å släng. Så uppenbarligen blir den delen av arbetet dyrare om man inte gör det själv. Allt som oftast behöver ett stort antal pannor bytas ut med här menar Hedenstedt att det är billigare på totalen att sortera och komplettera med likadana (liknande) begagnade pannor i förhållande till att byta ut alla mot nya upp till att ungefär femtio procent av pannorna måste bytas.
I deras räkneexempel räknar de på nya pannor som kostar 205 kronor per kvadratmeter vilket jämförs mot deras begagnade pannor som kostar 219 kronor per kvadratmeter. Deras begagnade pannor är alltså dyrare än nya och det beror på tiden det tar att hämta och sortera dessa. Men priset skiljer sig inte mycket och egentligen är det ju inte någon komplicerad matematik här: att byta ut allt mot att bara byta ut en del måste självklart vara dyrare så länge varje panna har ungefär samma pris och givet detta blir det billigare på totalen att lägga om och komplettera mot att lägga nytt trots att processen med att ta ner och sortera tar längre tid och därmed är dyrare.
Så vi kan alltså ändå med viss säkerhet konstatera att av strikt ekonomiska skäl är det allt som oftast billigare att återlägga sitt befintliga tegel istället för att byta ut till nytt.

Förutom ekonomiska skäl så finns det ett antal andra skäl som också talar för återläggning – varav vissa berörts ovan – och jag tänkte att jag skulle avsluta denna text med att sammanfatta dessa i en punktlista:

- Varför byta ut och kasta något som inte är sönder? Ur ”material-teknisk” synvinkel finns det inte någon anledning att byta ut och slänga en tegelpanna om den är hel. Tegel kan hålla länge och så länge pannan är hel så gör den sitt jobb och det finns ingen anledning att byta ut den förrän den är trasig.

- Att producera tegel är tämligen energikrävande och att lägga den energin på nya pannor när man kan använda de man redan har är slöseri. Genom att använda de man redan har sparar man troligen också in energi (och kostnader) på transporter som inte måste göras samt att man undviker den miljöbelastning som krävs i avfallshanteringen.

- Att hitta pannor att komplettera med är i de allra flesta fall inget problem eftersom gamla pannor av de allra flesta slag finnas att köpa. Ofta kan man dessutom få pannor att komplettera med av någon granne eller annan bekant om man har en mer allmänt förekommande sorts panna i och med att det finns så många pannor som bara ligger och samlar damm bakom någons uthus eller på någon gammal lada som ändå snart faller ihop och kommer rivas.

- Antalet svenskproducerade pannor är i och för sig otroligt stort men antalet är inte oändligt och för varje tak som går i containern så blir det färre och färre och tillslut kommer det inte finnas många kvar. Så att värna och spara på våra gamla svenskproducerade pannor är att värna ett kulturarv.

- Gamla pannor som är lite ojämnt brända och har mer eller mindre påväxt av lavar är vackra. Patina och en levande, organiskt ojämn yta ger ett mer harmoniskt och charmigt intryck. Särskilt på hus som också har några år på nacken.

Å nog för att jag är partisk men, inte blev det helt fel när de gamla pannorna åkte på igen!

Referenser 

Bojs, Karin, Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren, ss. 66-68 och 152-157, Månpocket 2017

Blogg: Erikssonska.se, https://ericssonska.se/nabbensberg/

Carlqvist, Thomas, Tegeltak, Älvsborgs länsmuseum 1990

Digitalt museum, Nabbensbergs tegelbruk, digital källa, hämtad 2022-08-15, https://digitaltmuseum.se/021017038444/vanersborg-nabbensbergs-tegelbruk

Gudmundsson, Göran, Bevare mig väl – fem fall för byggnadsvård, ss. 292-293, Bonnier fakta 2017

Hedenstedt, Erik, Bra att veta om gammalt taktegel, Hedenstedt AB i Trosa, digital källa, hämtad 2022- 05-04, inget årtal angivet
https://www.taktegel.se/wp-content/uploads/2019/03/Bra_att_veta_om_Gammalt_Taktegel.pdf

Johansson, Frida, Från slott till koja – En studie av det svenska murteglets historia. Examensarbete i kulturvård, Uppsala universitet, 2017 (finns att ladda ner här: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1118864&dswid=6524)

Karlsson, Samuel, ”Tegelbrännaren” ss. 44-49, i Historiska hantverk – 20 nutidsreportage, Byggförlaget 2003

Sewén, Frida, Tegeltak – återanvändning och återläggning, ss. 5-7, Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet 2017

Wikipedia, Nabbensbergs herrgård, digital källa, hämtad 2022-08-15, https://sv.wikipedia.org/wiki/Nabbensbergs_herrg%C3%A5rd

Wikipdeia, Taktegel, digital källa, hämtad 2022-05-03, https://sv.wikipedia.org/wiki/Taktegel

Wikipedia, Teglets historia, digital källa, hämtad 2022-05-03, https://sv.wikipedia.org/wiki/Teglets_historia