Skorsten, kaminer och allt det andra

Att skorstenen behövde muras om var smärtsamt uppenbart bara man såg på den nerifrån marken när vi fick huset 2020. Under sensommaren och tidig höst försökte vi komma fram till hur vi skulle göra med taket och med byggnadsställning, tegel och sådant. Och i väntan på det var vi nästan oroliga för att skorstenen skulle välta om höstens stormar skulle koma tidigt och bli kraftiga…

Som tur var kom vi fram till en bra överenskommelse med en lokal firma om vissa takarbeten och om att deras murare skulle göra om skorstenen. Dessutom kom vi överens om att vi skulle få hyra byggnadsställningen så länge de behövdes men bara betala för de dagar då vi faktiskt använde den så att vi själva skulle ha möjlighet att göra det mesta av takarbetena. I och med detta kunde arbetet med taket inledas (se annat inlägg) och därpå ommurning av skorsten ovan nock. Och sen även arbetet med resten av skorstensstocken.

När exakt i tid skorstenen fick den form som den hade när vi kom till huset har jag inte kunnat komma fram till med säkerhet. Men min hypotes är att den murades om i samband med att SJ tog över 1948. Men det kan också ha skett tidigare.
På båda bilderna nedan ser man den nya formen.
Den första av de två nedanstående bilderna är tagen i nära anslutning till att SJ tagit över. Den andra bilden vet jag inte när den är tagen. Jag har tänkte att den också är tagen efter 1948 men vet egentligen inte.
Det som gjort att jag tänkt att bilden kan vara tagen tidigare är att jag tolkar en passage i det Thulin skriver i kapitlet om Frambo station som att stickspåren togs bort redan 1937. Det Thulin skriver är att man 1937 talat om att det skulle göras en översyn av extraspåren vid banan. Men nu när jag funderar på saken så behöver det inte betyda att rälsen togs bort redan då. Kanske dröjde det tills runt då SJ tog över?
Vi kan i alla fall slå fast följande:
Om stickspåret togs bort -37 men bilden är från -48 så har rälsen legat kvar 10 år eller mer innan de togs bort från platsen. Och då borde stapeln inte sett så fin ut som den gör. Det måste betyda att bilden antingen är tagen i nära anslutning till att stickspåret togs bort eller att man höll väldigt rent och fint i stapeln… Så antingen är stickspåret borttaget runt 1937 och bilden också. Eller så är bådadera gjort senare.

                                                        Bild lådan från digitalt museum

                                            Bild lådan från internet

”Gåtan” om när skorstenen fick sin nya form kanske kommer får en lösning framöver men just nu får vi nöja oss med att det sannolikt var mellan 1937 och 1950, mest troligt efter det att SJ tagit över 1948.

Hur såg då skorstenen ut från början?
Jo så här:

                    Avfotad bild från framsidan på ett gammalt nummer av Främestads hembygdsförenings tidning. 
                    Tyvärr är skorstenens topp inte helt med… men bästa bilden jag kunnat hitta. 

Vi bestämde oss tidigt för att vi som övergripande princip ville återställa stationen till det utseende den hade när den togs i bruk, med vissa undantag. Och det ursprungliga utseendet på skorstenen ansåg vi vara både finare rent generellt samt passar huset bättre. Alltså resonerade vi med byggfirman om att skorstenens framtida utseende skulle vara i enlighet med hur den en gång sett ut och vi skickade över bilder som den ovan och på liknande skorstenar.
Muraren rev ner det gamla och murade upp en ny som blev så här:

När väl skorstenen ovan nock var klar kunde nästa steg påbörjas. Skorstenskanalerna var i okänt skick och måste undersökas, troligen också på något sätt åtgärdas. Dessutom måste järnspisen i köket kontrolleras och kanske åtgärdas och ny kamin i väntsalen installeras.

Om vi börjar i den änden så var det dessutom så att för att en potentiell ny kamin i väntsalen skulle ha någon stans att stå så behövde golvet åtgärdas. Huset hade från början vattenburen värme med gjutjärnselement och högst sannolikt värmdes vattnet av kaminen i väntsalen.
I väntsalen på stationen i Anten, vid Anten-Grävsnäs museijärnväg finns en kamin och det såg troligen ut på något liknande sätt i vår väntsal.

                                                                            Kaminen i väntsalen vid Antens station

Som synes står denna på någon typ av gjuten platta (skåplucka framför tänker vi bort).
I vår väntsal fanns inget av detta kvar, förutom avsågade rör från taket som ledde vidare runt i huset och till expansionskärlet på övervåningen. Istället för den gjutna plattan fanns bara ett hål fyllt av gråsten, sot, bitar av tegel samt några reglar längs med och på tvären. Och i hörnet av skorstensstocken var ett stort hål. (Tyvärr har vi missa att ta en bild av detta…)

Till Antens station och Anten-Grävsnäs järnväg kom vi dock inte förrän på sommaren 2021 men redan under hösten 2020 bestämde vi oss för att åtgärda hålet i golvet och skorstenen i övrigt. Vi tänkte att det var bra att kaminen kom upp lite från golvet mest för att det ska kännas som man inte snubblar på den. Därför bestämde vi oss för att låta gjuta en sockel över hålet som följde hålets storlek samt var cirka tjugo centimeter hög.

Vi fick kontakt med en murarfirma och de kom på besök och tittade på kanaler, på hålet i golvet och på köksspisen. Att det var stopp i kanalerna upptäcktes ganska snart. I första hand var det nog fågelbon men kanske även en del tegelsten för innan den gamla skorstenen ovan nock revs hade jag sett att kanalerna inte gick ända upp utan såg nerrasade ut.
När murarna sedan kom och åtgärdade detta fyllde de nästan tio sopsäckar med rester från gamla kajbon och en och annan tegelsten! Efter det lagades hålen de fått ta upp för att kunna rensa. Tre av kanalerna glidgjöts. Men den kanal som gick till väntsalen vred sig inne i skorstensstocken så det blev för svårt att glidgjuta och samtidigt få till en bra koppling till kaminen så vi bestämde tillsammans med muraren att sätta in ett rör där istället.

Även järnspisen i köket såg muraren över så att allt var ok med kopplingen in till kanalen. Själva spisen hade Sofia städat ur tidigare samt knackat bort gammal eldfast lera och lagt ny. Och vår kompis som var på besök och hjälpte till med nedtagning av teglet svärtade utsidan. Så nu var det bara att vänta på godkännande – vilket tog sin lilla tid.

Samtidigt med funderingarna på sockeln i väntsalen försökte vi komma fram till vilken kamin vi skulle ha där. Sofia hittade på någon av auktionssiterna en som vi båda tyckte var fin och den blev vår till en lagom summa. Men när jag var å hämtade ut den visade det sig att vi glömt en liten detalj… att läsa innantill hur stor den var! Den var nämligen modellen mindre med sina cirka 100 centimeter. Inte alls riktigt vad vi tänkt och uppenbarligen på tok för liten för rummet, inte minst med tanke på takhöjden på 3,2.

Efter den lilla fadäsen började vi titta på andra kaminer och nån dag såg jag en på Blocket inte så långt hemifrån. Det var en sådan där Norsk smal kamin. Vi hade sett sådana tidigare och gillat dem så vi slog till. Denna var både ordentligt hög och ståtlig och dessutom såg den ju lite ut som skorstenen på ett ånglok så vi tänkte att den skulle passa perfekt.

                                                                                Skärmklipp från annonsen på Blocket  

Vi tog ner den till huse och nog skulle den passa alltid.

Inte så lång tid senare kom jag på att titta på Digitalt museum efter bilder på interiörer av tågstationer. Jag hittade inte så många interiörbilder, i alla fall inte på stationer liknande vår. Men av de jag hittade fanns ett par bilder på väntsalar och i dessa stod kaminer av ett mycket enklare slag; lägre och fyrkantigare, mer lika de i Antens station som vi inte sett än. Någonstans i och med detta kändes det för mig som att vi självklart måste ha en kamin mer likt den som skulle kunna stått där från början och jag tror inte det tog så lång tid för mig att övertyga Sofia om den saken.
Nu kommer jag inte riktigt ihåg om det var på hösten 2020 eller om det var lite senare på våren 2021, men vid något tillfälle var vi på en byggnadsvårdsbutik och såg där en kamin som vi kände att ”den måste det blir”. Det var en Handöl från tidigt 1900-tal i gjutjärn och täljsten som plockats ihop av butiken av hela dela från 3-4 stycken likadana kaminer i olika grader av förfall.

Nu hade vi det mesta färdigt och en kamin till väntsalen som bara väntade på att bli installerad i och med godkänt lov från kommunen att sätta in en äldre kamin (samt två extrakaminer plus den som vi hittat ute i uthuset men som också var av modellen mindre).
Men för att kunna få båda eldstäderna godkända måste vi få dit både sotaren och räddningstjänsten eftersom man i vår kommun och kommunerna intill har valt att dela upp ansvaret för godkännande av eldstäder på sotaren för nyinstallationer och räddningstjänsten för återupptagande av befintliga. Men innan det överhuvudtaget var någon vits att be dem komma och besiktiga eldstäderna måste också vägen upp till skorstenen vara klar.

Tror det var sotaren som sa när jag ringde och hörde mig för hur det skulle gå till med godkännandet av installationen att det var bra att titta på taksäkerhet.se för att se vilka regler som gäller för olika hus. Efter att ha konsulterat sidan ett flertal gånger kom jag fram till att vårt hus är för högt för att ha stege från marken. Dessutom fanns det en lucka i taket på baksidan sen tidigare. Dock ingen stege från luckan utan den satt på framsidan… och själva luckan var för liten för att duga med dagens standard. Dessutom måste vägen upp till luckan vara ok.

Invändigt gjorde jag under vårvintern en trapp-stege att använda för att komma från skrubben på övervåningen upp till undertaket/kallvinden. Där uppe under luckan byggde jag en plattform så det fanns något att stå på förutom bjälkarna. Hålet upp till kallvinden var också tämligen litet så det öppnade jag upp mer.
Under takarbetet jag gjorde sommaren 2021 tog jag bort den gamla luckan. Sen sågade jag upp hålet ordentligt och byggde en lucka som jag tänkte skulle passa ihop med huset och målade den i samma färg som fasaden.
Efter en hel del funderingar kom jag fram till hur jag skulle lösa vägen upp från luckan till skorstenen med en brygga under luckan, en steg upp mot skorstenen och en brygga till under skorstenen. Detta monterade jag i samband med återläggningen av teglet. Blev en hel del pusslande för att få till det bra men till slut blev det riktigt fint men framförallt fungerande, stabilt och säkert.

Nästa steg var att muraren kom och monterade kaminen i väntsalen och i samband med det kom också sotaren och godkände den installationen, skorstenens kanaler och vägen upp och ner. Några veckor senare kunde vi få till att räddningstjänsten kom att kolla köksspisen och allt det andra.

Så nu äntligen, några veckor innan jul 2021, kunde tända våra första brasor och få huset varmt också på vintern!