Lera, gips, badrum och framtidsplaner

Helgen 18-19 september går jag en kurs i lerklining via Sörmland museum.

Det mesta av det jag tycker är bra och viktigt som jag lärt mig genom livet har jag inte lärt mig på en kurs eller utbildning. Till det tror jag att det finns två huvudsakliga förklaringar. Den ena pusselbiten är att de utbildningar som jag framförallt deltagit i är akademiska sådana inom samhällsvetenskapliga ämnen, vars kvalitet jag starkt ifrågasätter. Den andra pusselbiten att jag är fast i treåringens ”jag kan själv”. Jag gillar helt enkelt inte att delta i utbildningar där någon annan tänkt ut upplägget utan jag vill tänka och göra själv, testa mig fram, läsa på och söka svar och testa igen.

Men när det nu kom till lera kände jag att det faktiskt var högst motiverat att gå en kurs för att förstå både hantverket och det mer teoretiska aspekterna bättre. Och i det här fallet är jag verkligen glad att jag gick kursen. För även om man kan läsa sig till olika recept på lerklining och hur leran ska känns för att vara rätt så är detta, precis så som alla hantverk, något som gör sig bäst i praktiken. Dessutom hade det varit ganska jobbigt och tidskrävande att själv styra upp alla ingredienser, maskiner för blandning och plats att testa på.

Varför vill jag då lära mig mer om lera och lerklining?
Jo, eftersom vi tänker använda lerklining i badrummet när vi bygger om det.

Foto taget på Södermalands museums utställning ”Hållbara hus, om vad det framtida och mer hållbara byggandet kan lära från traditionell byggnadsvård och traditionellt bygghantverk”, sep -21

Jag vet inte exakt när jag började fundera på våtrum och fukt i byggnader men det borde ha varit när vi köpte vår första bostadsrätt vilket jag tror vad typ 2010 eller så. Vi bytte ut köksinredningen och upptäckte då fuktskador inne i väggen bakom köksskåpen. På andra sidan väggen fanns badrummet och någon gång hade en tidigare ägare bytt ut fästet till duschen men inte tätat skruvhålen. På insidan av gipsskivan, dvs baksidan som man ser bara om/när man har rivit väggen i köket på andra sidan, fanns tydliga märken av rinnande vatten och stålreglarna var rejält rostiga…

Att ha rinnande vatten inne är ju faktiskt en ganska ny företeelse om man jämför med hur länge vi bott i hus. Att duscha direkt mot väggen är en ännu nyare företeelse och i många fall sker detta mot väggar som inte alls är byggda för att klara denna mängd vatten.

Jag vet inte hur man inom byggbranschen kommit fram till dagens ”branschstandard” för våtrum men om jag tillåter mig att spekulera så tror jag att det kan ha gått till så här:

Någon gång under 1900-telet kom man på att man kunde göra billiga och hyfsat hållbara innerväggar av gips om man slog in gipset i ett lager papp. Innan dess hade man redan kommit fram till standarden att bygga väggar av reglar. Gipsskivorna var billigare än liknande av trä och att bygga väggar med skivor är så klart rationellare och billigare än paneler av trä eller väggar som är byggda på andra sätt.

Parallellt med denna utveckling blev badrum standard och man gick från plastmatta eller klinker på golvet och tapet på väggar till klinker på golv och kakel på halva väggen plus kanske våtrumstapet. Så småningom blev det kakel på hela väggen. Och samtidigt blev det vanligare och vanligare att badkar togs bort och man började duscha istället.

Under denna utveckling blev det uppenbart att det spolades för mycket vatten direkt på väggar och golv. Kakel och klinkers var så klart bra material men fogarna släppte igenom vatten och underlaget av papp och gips skadades eftersom de aldrig fick chans att torka ut.

Men eftersom gipsskivor var en av det moderna byggandets mest centrala komponenter ifrågasattes aldrig dessa. Även kakel/klinker betraktades som en självklar del av det moderna våtrummet. Så istället för att hitta andra sätt att komma till rätta med fuktproblemen började man söka efter sätt att skapa en fuktspärr mellan våtrummets yttre synliga skikt och de inre delarna av konstruktionen som inte tål vatten och det man fann var olika former av plast. På så sätt blev fuktspärren ”branschstandard” och våtrummen blev till ett, i teorin, hermetiskt tillslutet rum där vatten och fukt enbart skulle passera genom golvbrunn och ventilationskanal.

Så klart funkade detta inte riktigt så bra som man önskade och fuktskadorna fortsatte att vara en ständigt återkommande gäst på försäkringsbolagens torsdagsfika.

Branschregler styrs som bekant mindre av ”vetenskap och beprövad erfarenhet” och mer av hur producenter och marknadsledande företag förmår påverka synen på vad som uppfattas som ”standard” och vad som betraktas som ”rätt sätt”.

Därför har denna uppenbart absurda ”standard” kunna bli just standard.

Tänkt dig att du är tillbaka på högstadiet på fysiklektionen efter lunch på tisdag. Ni ska ha laboration och läraren har dukat upp ett bord med material för idag ska ni undersöka hur olika material tål vatten. Fysikmajen börjar prata och säger ungefär följande:

”Hör’ni ungdomar. Ni vet att man inom vetenskapen gärna ställer upp hypoteser och sedan testar dem. Idag ska vi bygga vattenbehållare av papper och gips. Hur länge tror ni att den kommer hålla innan vattnet rinner igenom? Diskutera först två och två och skriv upp och förklara eras hypoteser. Sen ska vi testa att bygga var sin kub av de här fina gipsskivorna som ni ser här och hälla vatten i dem så får vi se vad som händer. Era labbrapporten ska vara inlämnade till mig senast på fredag…”

 

Ok det var säkert orättvist och det är fantastiskt att vi har vatten inne i våra hus och kan tvätta oss när vi vill och tvätta våra kläder och allt! Och det har vi i mångt och mycket bland annat gipsskivan att tacka för. Men det innebär inte att dagens våtrumsstandard är det bästa lösning som går att uppbringa och det finns en hel del som talar för en återupptäckt och uppdatering av traditionella tekniker och material och framförallt är det rimligt att tänka att ett våtrum, om det går, ska utformas för att jobba med fukten och inte mot, för den striden går inte att vinna.

Som sagt vet jag inte exakt när jag börjad tänka mer systematiskt på detta med våtrum och fukt i byggnader eller att detta med gips, papper och vatten rimligen inte kunde vara en bra idé. Men där ifrån till vad man borde göra istället har varit en lång process, i mycket eftersom jag inte haft någon anledning att mer handgripligen ta mig an problemet.

För kanske 4-5 fem år sedan började jag tänka lite mer på saken i och med att vi började tala om att kanske bygga ett eget fritidshus på en tomt som min pappa eventuellt skulle kunna stycka av. När jag nu bläddrar i min lilla samling av ”intressanta artiklar om att bygga och ta hand om hus” hittar jag en artikel ur ”Gård och torp” om hur man kan tänkta kring våtrum som konstrueras ”med fukten” snarare än ”mot” samt ett par artiklar om lerklining vilka alla har några år på nacken. Men något årtal finns inte med på de utrivna sidorna.

Det jag i alla fall kan konstatera är att jag i och med att vi köpte Frambo på allvar börjat fundera på och ta reda på mer fakta om hur våtrum skulle kunna göras på ett sätt där man bygger ”med fukten” snarare än ”mot”.
Mer exakt hur vi ska göra har vi inte bestämt och det beror dessutom också på hur golvet under plastmattan i det nuvarande badrummet ser ut…

 

Hemlighus genom tiderna, på Frambo station
Ett avträde byggdes högst sannolikt redan från början på tomten och troligen fanns det ingen annan toalett och inte heller något annan typ av våtrum fram tills att det nuvarande byggdes.

Men exakt hur avträdet såg ut vet vi inte. I ”Nossebrobanan…” av Thulin återges ritningarna nedan men det påpekas att det är oklart om dessa avträden byggt och i så fall på vilka stationer om man får döma av de fotografier som man undersökt.

 

 

Badrummet i huset är byggt som ett ”rum i rummet” i väntsalen. Väntsalen, liksom alla rum på bottenvåningen, har en takhöjd om 3,2 meter. Våtrummet har byggt med drygt 2 meters takhöjd. Ovanpå rummet ligger glasfiberisolering utan täckning.

Rummet är en regelkonstruktion med masonitskivor på var sida, byggt mot väntsalens vägg mot köket och mot gavelväggen. Rummet är rektangulärt, cirka 2 gånger 3 meter lite drygt men hörnet är avtaget och där är dörren placerad. Masoniten på väggarna utåt var omålad, en är nu målad med den grå fasadfärgen. På insidan har rummet plastmatta och våtrumstapet. Det ursprungliga fönstret är utbytt mot ett litet, högt sittande vädringsfönster. Inredningen bestod av vägghänd dusch med draperi, tvättställ och badrumsskåp, toalett samt tvättmaskin.

El till badrummet var när vi kom till huset en lös sladd hängande från badrummet över en tamburmajor till ett grenuttag nära uttag på väggen vid ytterdörren. Denna dragning tog jag bort bland det första jag gjorde. 

  

Rummet byggdes vad vi fått veta troligen under 90-talet av en av sönerna i familjen åt mamman kort tid innan eller efter det att pappan gått bort. Stilen på inredningen och tapetens utseende pekar dock mer mot 80-tal eller till och med 70-tal, om man till exempel jämför med de olika badrumsinredningar som visas i boken ”Tidstypiska kök och bad 1880-2000” (Björk Bergström och Reppen, AB Svenska Byggtjänst). Men det är så klart så att mycket av det som var populärt på 80-talet också hängde med en bra bit in på 90-talet, särskilt på landsbygden kanske om man får vara lite fördomsfull... Exakt när rummet byggdes vet vi alltså inte för närvarande.

När det än byggdes så kan man i alla fall konstatera att det måste varit ett stort lyft att få wc, dusch och tvättmaskin om det som funnits fram till dess bara var torrdass och kanske tvättbalja i köket!

  

Framtida planer för badrummet
Tanken är alltså att badrummet ska byggas om så småningom. Men eftersom rummet ändå är funktionellt så är det inte någon brådska av det skälet. Det vi gjort är att vi har kört tvättmaskinen till tippen, tagit bort textilierna som inte var så roliga, tagit bort badrumsskåp och hängare och ersatt med en äldre spegel över tvättstället samt en lite hylla på motsattsida. Där tvättmaskinen står på bilden har vi ställt en ärvd tvättkommod. Och i duschhörnet har vi ställt en duschkabin.

När badrummet väl ska rivas och sen byggas upp måste också resten av väntsalen renoveras, taket lagas och masoniten på väggar och i tak tas bort. Även det gamla fönstret och karmen ska då återskapas. Det blir helt enkelt ett större projekt för hela det rummet som både kräver tid och att det genomförs när badrummet kan avvaras under en tid, rimligen någon höst framöver.

I och med att det nuvarande rummet i rummet har den form det har går väggen väldig långt ut i rummet och det är bara en knapp meter mellan entrédörrarna och väggen vilket gör att det nästan känns som att man ska gå in i väggen när man kommer in genom dörren.

Vi planerar att badrummet i ställe kan vara smalare men också längre, längs drygt halva långsidan av rummet. På så vis både kan vi få till ett bra badrum men alla fyra funktioner som vi önskar: wc, tvättställ, tvättmaskin och dusch, samtidigt som resten av rummet kan användas bättre.

Vi tänker alltså att väntsalen i framtiden ska ha följande funktioner:
- Badrum, som ett långsmalt rum i rummet längs väggen mot köket.
- Kapphyllor och bänkar som byggs efter modell från hur de sett ut från början, innanför dörren till höger.
- Liten läshörna invid den gamla biljettluckan mitt emot kaminen, till vänster mot ytterväggen.
- Eventuellt en glasad vägg, byggd av gamla fönster som finns i uthuset, mellan entré och läshörna/kamin för att skärma av entré och ingång till badrum från läshörna och kamin…

Kanske kommer det se ut som på skisserna nedan? Vi får se.

Byggnadstekniska aspekter: apropå lera
Jag tänker mig att badrummets väggar först reglas upp och att väggarna ska gå ändå upp i tak. På utsidan blir det troligen pärlspont eftersom väggarna i resten av rummet har det. På insidan tänker jag att vi fyller facken mellan reglarna med lerklining som är blandad med halm eller något liknande. På detta påförs ett yttre finare lager lerklining. Lerkliningen kan sedan målas med till exempel limfärg, eller annan diffusionsöppen färg så att leran kan ta upp och avge fukt.

När vi river det nuvarande badrummet kommer det visa sig vilket skick golvet under plastmattan och väggarna bakom våtrumstapeten är i. Beroende på skicket får vi då ta ställning till vad vi ska göra med väggar och golv. Jag tänker att vi antingen sätter panel eller lerklinar väggarna och att vi lagar brädgolvet om det behövs.

Inget är bestämt och det är nog klokt att tänka över hur vi ska göra både en och två gånger. Men utgångspunkten är dock att badrummet ska byggas med trä och lera och eventuellt andra material som antingen naturligt kan stå emot fukt och vatten eller som långsiktigt kan hantera fukt.

Även i själva duschutrymmet är det möjligt att ha lera om man får tro försök som gjorts av engagerade personer. Men även tadelakt skulle kunna användas. Jag har även tänkt att det borde gå fin-fint att duscha mot brädor som antingen är målade med linoljefärg eller med till exempel roslagsmahogny eller tjära. Kan man ha målade fasader det regnar på eller ännu ”värre” båtar i vattnet år ut och år in så länge de tjäras ordentligt så måste man kunna göra en ”duschkabin” med samma material!

 

Estetiska och antikvariska aspekter
Huset har ju inte haft något våtrum eller badrum innan det nuvarande byggdes. Vill man vara helt tidstrogen det ursprungliga utseendet så borde vi kanske inte ha ett badrum i huset utan återställa väntsalen till ursprunglig form och bygga badrum i ett separat hur eller i en tillbyggnad.

Men nu har vi ju en plats där det har tillskapats ett badrum och det är inte vår mening att göra huset till ett museum. Däremot är det vår avsikt att hålla oss nära det ursprungliga utseendet och i och med det tänker jag att badrummet rent estetiskt ”ska se ut så som ett sådant skulle kunna ha sett ut om det hade funnits”. Inredningen kommer därför bestå av äldre sanitetsporslin och kranar samt skåp och/eller hyllor i trä byggda enligt gammal modell. Duschkabinen blir dock kanske lite av en anomali i sin nygamla konstruktion. Och tvättmaskinen får vi väl gömma i ett skåp kanske – om inte annat så man slipper se den.

Jag vet inte om det fanns badrum med lerklinade väggar runt 1915. Men å andra sidan är det svårt att se vilket material som gömmer sig bakom färgen på gamla svartvita foton av badrum. Kanske är det bärande tegelväggar med någon typ av puts på? I de foton som återfinns i boken ”Tidstypiska kök och badrum” är badrummens golv och väggar upp till bröstningshöjd ofta kaklade, vid badkaret eller i hela rummet. Men eftersom vårt hus i andra rum har väggar som är lerklinade och kalkrappade så tänker jag att det inter är helt omöjligt att ett badrum skulle kunna ha haft en sådan väggbeklädnad. Och att våga sig på att ha lera inne vi väggarna är kanske inte antikvariskt korrekt i förhållande till just detta hus men däremot en byggnadstekniskt sund lösning som ger ett långsiktigt hållbart inomhusklimat och som tar hänsyn till byggnadsvårdens bruk av historiskt brukade tekniker och material.

 

Exakt hur det blir med det hela och när det blir av vet jag inte i dagsläget men det ska bli roligt att göra när vi väl gör det och undertiden får vi fortsätta fundera och ta till oss av nya tankar om långsiktigt hållbara och sunda våtrum med lera och andra naturmaterial.

Fortsättning följer…